Drömmen om att skörda egna vindruvor finns nog hos många. På något vis förknippas en vinklase med lyx och flärd och det där alldeles extra. Kanske har du sett vinstockarna i södra Europa och tänkt att det är en omöjlig dröm här uppe hos oss. Faktum är att det går alldeles utmärkt att odla egna druvor i vår del av landet – även utan växthus.
Vin är ett stort släkte med mängder av förädlade sorter. Den ranka som förekommer flitigt här i Europa är Vitis vinifera, den går även att odla i södra Sverige eller i växthus.
Här i Gävleområdet får vi förlita oss på de så kallade ”staketdruvorna” (Labrusca-gruppen). Labruskadruvan, Vitis labrusca, som växer naturligt bland annat i norra och östra USA är en tåligare och mer härdig sort. Tyvärr får den ganska små och kärva druvor med stora kärnor. Genom att korsa labruskadruvan med den klassiska Vitis vinifera har man fått fram en tålig hybrid som hinner mogna hos oss och som dessutom smakar ok. De här korsningarna kallas staketdruva och räknas vanligen till Labruska-gruppen.

Labruskadruvan föredrar något sura jordar, till skillnad från vanliga vinstockar. Blanda gärna i rhododendronjord i gropen när du planterar. Se till att jorden är genomsläpplig och välj det varmaste och bäst skyddade läget i trädgården, gärna mot en södervägg, så har du skapat goda förutsättningar för din druva.

Staketdruvorna behöver inte bindas upp utan klättrar själv med sina hängen runt det den kan få grepp om. Bäst är en stark vajer eller en spaljé. Men räcker inte klätterstödet till tar vinrankan tag i det som bjuds och kan på en säsong täcka in stora buskar eller ett helt staket med sina starka lianer. Blommorna är oansenliga och döljs ofta under de stora frodiga gröna bladen. Under hösten kan bladen få fantastiska höstfärger innan de ramlar av och lämna en bar vinstock som om den är välskött kan bli en prydnad i trädgården.

Även intresset för att anlägga privata trädgårdar ökade, inte minst bland välbeställda köpmän och borgare i städerna. Det stora intresset tog dock fart på riktigt år 1594 då Nederländerna fick sin allra första botaniska trädgård – Hortus Botanicus Leiden. Det startade en våg av plantskolor och handelsträdgårdar men också ett behov av trädgårdsmästare som kunde ta hand om alla exklusiva växter.

Vinstockar beskärs två gånger per säsong. En större omgång under vintern och en mindre putsning, en så kallad pincering, under sommaren.
Vid vinterbeskärningen klipps alla fjolårsskott bort så att enbart huvudstocken återstår. Det går även fint att behålla någon av rankorna och låta dem bilda nya huvudstammar som nya skott utvecklas från. Vinterbeskärningen görs medan vinstockarna är i vila, vilket är så länge det är tjäle i marken. En minnesregel kan vara att alltid beskära sin vinranka exempelvis på nyårsdagen varje år. Då finns liten risk att de hinner börja dra sav.

Under sommaren genomförs pinceringen, vilket innebär att mjuka, icke-förvedade årsskott klipps av för att minska grönmassan och släppa in ljus och luft till de mognande vindruvsklasarna. Spara 1–2 klasar per ranka samt två blad utanför själva klasen, vilka behövs för att dra ut näring till klasarna. Även rankor utan klasar nyps av efter två blad. Nya rankor bildas under hela säsongen så fortsätt pinceringen hela sommaren. Håll även koll medan druvorna mognar så att de inte skuggas av bladen. I så fall är det bra att klippa bort även dem.

Tre odlingsvärda sorter vin, Vitis (Lambrusca-gruppen)
’Spulga’ Zon I–IV. Självfertil. Rödvioletta, söta och relativt goda frukter. Ger rika skördar.
’Sukribe’ Zon I–IV. Självfertil. Små, sötsyrliga frukter i riklig mängd.
’Zilga’ Zon I–V. Troligen den härdigaste sorten. Ganska rika skördar med blå, små, söta och aromatiska druvor. Kraftigväxande sort som även passar som klängväxt för det vackra bladverkets skull.