Finns det någon blomma som är mer efterlängtad än snödroppen? Så här års är det i alla fall svårt att tänka sig något ljuvligare än små kritvita klockor och gröna blad som spränger sig genom is och snö och verkar stå ut med vilket väder som helst.
Snödroppe, Galanthus nivalis, är antagligen den vanligaste arten och den mest förekommande av alla snödroppar i våra trädgårdar. G. nivalis kommer ursprungligen från Syd- och Centraleuropa och Kaukasus och blir ca 10–15 cm hög. Här hos oss i Gävle kan vi börja se den dyka upp nu i februari om den har planterats på en solig och skyddad plats. Snödroppen är härdig i alla Sveriges odlingszoner och anses vara naturaliserad.
Blomma av mjölk
Namnet Galanthus kommer från grekiskans gala som betyder mjölk och anthos som betyder blomma och växten fick sitt namn redan år 1735 av Carl von Linné. Det svenska namnet snödroppe (eller snödråppe som det stavades då) fick den år 1744 enligt Naturhistoriska Riksmuseet men ett helt vedertaget namn blev snödroppe inte förrän under 1800-talet. Innan dess kallades den allt från snölilja, snöblomma, snövita, snöklocka, snösippa, marsmånadsblomster, snögalant eller vit gårdsviol.
”In-the-green”
Snödroppar kan vara lite knepiga att etablera när lökarna sätts på hösten. De är mycket känsliga för uttorkning och efter en lång säsong i en påse i handelsträdgården kan den lätt tappa sin växtkraft. Känn efter ordentligt att lökarna är färska och fasta och inte har torkat när du köper dem. Det allra bästa är om de kan flyttas direkt efter blomningen medan de fortfarande har sin gröna blast kvar. I England finns ett begrepp, att snödroppar ska planteras ”in-the-green”. Då brukar det nästan alltid bli ett gott resultat.
Snödroppar är lättodlade när de väl kommit i gång på växtplatsen och behöver igen skötsel. De sprider sig via sidolökar men även via frön. Det går utmärkt att odla dem i vanlig trädgårdsjord, så länge den är fuktighetshållande, väldränerad och inte torkar ut under sommaren. De klarar en hel del skugga och trivs gott under lövfällande buskar och mindre träd. Om de trivs bildar de sidolökar och efter några år kan det ha bildats hela tuvor av snödroppar. Då är det dags att dela dem.
Dubbla, enkla, höga och låga
Blomman har sex kronblad. De tre inre är mindre än de tre yttre och ofta dekorerad med en liten grön markering. Många tror att det bara finns en sorts snödroppe och att de alla är likadana. Men studeras blomman på nära håll så ser man att det finns många skillnader både i storlek, form och markeringar. Dubbla, enkla, höga, låga, olika typer av gröna märken – även gula – smala blad, breda blad. Variationen är stor.
Faktum är att det finns ca tjugo arter i släktet Galanthus. Dessa arter har i sin tur flera underarter, varieteter och former, för att inte tala om alla förädlade namnsorter! Det finns faktiskt även ett vedertaget namn på dem som samlar på snödroppar – galanthofil – då det finns så många sorter att samla på sig.
Den dubbla formen, Galanthus nivalis ’Flore Pleno’ är numera ganska vanligt förekommande i handeln. De är helt bedårande med sina fyllda klockor. Den sprider sig inte lika villigt som den vanliga men är lika lättodlad.
Hos riktigt välsorterade återförsäljare kan det gå att hitta speciella sorter men annars är nog störst chans att hitta rariteter på någon av trädgårdsamatörernas växtmarknader runt om i Sverige eller olika trädgårdsnätverk på internet.
Glöm inte heller att plocka några stycken på våren och sätta inomhus i en liten vas. De har en underbar doft av honung.
Läs mer om snödroppar:
Wikipedia
